Internet, de frias arena.
När det offentliga rummet stängs blir internet de friståendes arena. De icke politiskt korrekta gruppernas plattform blir bloggar och sociala medier. Där får det skrivna svämma över av de "racistiska" kommentarer som inte tillåts öppet i samhället.
Det fanns en tid då budskapen spreds på papper. De tryckta tidningarna och utdelade flygblad var kanalerna. När tidningarna silar informationen och när flygblad kan leda till repressalier och hot väljer nya grupperingar att nå ut på andra kanaler. Makten om ordet är inte längre i en utbildad elits händer utan nu kan information blixtsnabbt spridas via internet. Inte bara på torget eller via tidningen vid köksbordet. Nu kan ny information med mikrosekundens fart spridas över hela klotet.
Den som har pengar har möjlighet att bedriva lobbyverksamhet i tidningarna. PR-kunniga ser till att var tredje artikel i en tidning har ett budskap som egentligen inte är journalisternas. De etablerade partierna bygger murar kring sig med partistöd, politiskt anställda som betalas av skattemedel. Vid val springer tiotusental kommunanställda runt med deras valsedlar. Det ges väldigt lite utrymme för nya rörelser att nå de politiska finrummen. Även på sådana nivåer som i skolan utestängs partier och endast de som sitter i riksdagen släpps in, detta oavsett om andra partier sitter i det kommunala fullmäktige. Det var således med makt och hinder lätt att stänga nya tankar och grupper ute.
Den tiden då pengar och mandat var den enda vägen att synas är nu förbi. I dag florerar privatpersoner och grupper istället på nätet. Det går att sprida tankar och information på sociala medier som Facebook och Myspace, på Youtube, bloggar och privata hemsidor. Det fungerar både öppet som anonymt. Åsikter kan inte längre filtreras genom samhällstillvända ögon. De som har för avsikt att bryta mot lagen kan lägga sin information i ett land där den svenska lagstiftningen inte når. På så sätt har makten över informationen flyttats ner till individnivå då priset för en blogg eller hemsida blir så lågt att ekonomi inte längre är kopplat till makten.
På nätet går det att ge sken av att man är många, något som var omöjligt när man delade ut flygblad. Nya rörelser har insett att internet är något de kan utnyttja. Men för att sprida ett budskap behöver de ett ansikte. Detta kan göras inte längre genom filtrerade insändare utan mer genom att använda kommentarsfunktioner på nyhetsmedia. Även om många kommentarer kommer från individer går delar av aktiviteten på nätet att organisera. En del är vanliga människor, andra är organiserade krafter, PR-byråer och organisationer, som bedriver lobbyverksamhet. Genom att många signaturer säger något skapas en bild av att det är många som har en åsikt. Missnöje med att politiken inte angriper orsakerna utan vill förklara bort dess verkan kan medföra att det blir accepterat att rösta på exempelvis Sverigedemokraterna, då de etablerade inte förstår problemet.
Anledningen till att kampanjer på nätet är möjliga är även att människor som individ kan sitter hemma och skriver inlägg där de uttrycker sig på ett sätt som inte är politiskt korrekt. Den ekonomiska utvecklingen med ökad arbetslöshet, sjuka som jagas och pensioner som sjunker är orsaker där de nya kommunikationsvägarna blir tillgängligt för den som vill påverka. Pengar och makt är inte längre en mur mot nya- eller menighets tankar. Medborgaren kan ta ordet och använda det. Sedan är den viktigaste frågan om mediet är ett sätt för individen att skriva av sin frustration eller är det ett sätt att organisera sig i större grupper?
Dagens makthavare har nätet att frukta. Men de har inga verktyg att kontrollera eller styra det. Och vad skulle det bli om det fria ordet förbjöds?
Mia Karlsson
Det fanns en tid då budskapen spreds på papper. De tryckta tidningarna och utdelade flygblad var kanalerna. När tidningarna silar informationen och när flygblad kan leda till repressalier och hot väljer nya grupperingar att nå ut på andra kanaler. Makten om ordet är inte längre i en utbildad elits händer utan nu kan information blixtsnabbt spridas via internet. Inte bara på torget eller via tidningen vid köksbordet. Nu kan ny information med mikrosekundens fart spridas över hela klotet.
Den som har pengar har möjlighet att bedriva lobbyverksamhet i tidningarna. PR-kunniga ser till att var tredje artikel i en tidning har ett budskap som egentligen inte är journalisternas. De etablerade partierna bygger murar kring sig med partistöd, politiskt anställda som betalas av skattemedel. Vid val springer tiotusental kommunanställda runt med deras valsedlar. Det ges väldigt lite utrymme för nya rörelser att nå de politiska finrummen. Även på sådana nivåer som i skolan utestängs partier och endast de som sitter i riksdagen släpps in, detta oavsett om andra partier sitter i det kommunala fullmäktige. Det var således med makt och hinder lätt att stänga nya tankar och grupper ute.
Den tiden då pengar och mandat var den enda vägen att synas är nu förbi. I dag florerar privatpersoner och grupper istället på nätet. Det går att sprida tankar och information på sociala medier som Facebook och Myspace, på Youtube, bloggar och privata hemsidor. Det fungerar både öppet som anonymt. Åsikter kan inte längre filtreras genom samhällstillvända ögon. De som har för avsikt att bryta mot lagen kan lägga sin information i ett land där den svenska lagstiftningen inte når. På så sätt har makten över informationen flyttats ner till individnivå då priset för en blogg eller hemsida blir så lågt att ekonomi inte längre är kopplat till makten.
På nätet går det att ge sken av att man är många, något som var omöjligt när man delade ut flygblad. Nya rörelser har insett att internet är något de kan utnyttja. Men för att sprida ett budskap behöver de ett ansikte. Detta kan göras inte längre genom filtrerade insändare utan mer genom att använda kommentarsfunktioner på nyhetsmedia. Även om många kommentarer kommer från individer går delar av aktiviteten på nätet att organisera. En del är vanliga människor, andra är organiserade krafter, PR-byråer och organisationer, som bedriver lobbyverksamhet. Genom att många signaturer säger något skapas en bild av att det är många som har en åsikt. Missnöje med att politiken inte angriper orsakerna utan vill förklara bort dess verkan kan medföra att det blir accepterat att rösta på exempelvis Sverigedemokraterna, då de etablerade inte förstår problemet.
Anledningen till att kampanjer på nätet är möjliga är även att människor som individ kan sitter hemma och skriver inlägg där de uttrycker sig på ett sätt som inte är politiskt korrekt. Den ekonomiska utvecklingen med ökad arbetslöshet, sjuka som jagas och pensioner som sjunker är orsaker där de nya kommunikationsvägarna blir tillgängligt för den som vill påverka. Pengar och makt är inte längre en mur mot nya- eller menighets tankar. Medborgaren kan ta ordet och använda det. Sedan är den viktigaste frågan om mediet är ett sätt för individen att skriva av sin frustration eller är det ett sätt att organisera sig i större grupper?
Dagens makthavare har nätet att frukta. Men de har inga verktyg att kontrollera eller styra det. Och vad skulle det bli om det fria ordet förbjöds?
Mia Karlsson
Kommentarer
Trackback
