Diskriminering på regeringsnivå
Makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Jämställdhet är en grundläggande rättighet och en värdering även tydligt uttryckt av EU- och FN. Med jämställdhet utgör en framgångsfaktor för att uppnå välstånd, sysselsättning och social trygghet.
Under den senaste regeringsperioden finns tydligt markerat att saker vi tagit för givna och varit stolta över raseras. Ett är att en arbetslösa, sjuka eller pensionär betalar 500 - 700 kronor mer i skatt per månad än en löntagare med samma inkomst. För en pensionär kommer pensionen från årsskiftet att minska med 100 - 500 kronor i månaden och sjuka slängs ut i intet.
Alliansregeringen ger inte seniorer ett skattemässigt likaberättigande. I rapporten (Pensions Panorama 2007) från Världsbanken granskades skattesystemen i 53 länder och endast ett land beskattade pensionärer högre än yrkesverksamma. Alliansregeringen däremot satsar 3,5 miljarder på pensionärer för 2010 medan 70-80 miljarder på skattesänkningar för löntagare. Det ska löna sig att jobba men också att ha arbetet, pension är ju uppskjuten lön likväl som sjuk- och arbetslöshetsföräkring är uttag av tidigare inbetalda beskattade medel! Skulle sista jobbskatteavdraget på 10 miljarder riktats mot pensionärerna hade åtminstone hälften av skillnaden raderats ut. Men regeringen valde att fortsätta diskriminera äldre. Det minsta som krävs är en riktad pensionärssatsning för att få en likabeskattning.
Regeringen motiv för löntagarnas skattesänkningar är att det ska löna sig att jobba och att i kristider måste köpkraften stimuleras. Men varför är det oviktigt att bibehålla köpkraften för arbetslösa, sjuka och pensionärer? Sällan tänker man sig att pensionärer, sjuka och arbetslösa som en konsumentkraft som kan spendera pengar. Alla ska betala hyra, mat, kläder och sjukvård och har önskan om att få uppleva glädje i vardagen. Det regeringen gör är att grusa utvalda gruppers förhoppningar.
Regeringsformen 1.2 anger vissa grundläggande regler och förhållningssätt för dem som utövar offentlig makt - regering, riksdag m fl. En grundbult är respekten för människors lika värde. Alliansregeringens medvetna straffskatter för arbetslösa, sjuka och seniorer bidrar till ökad spänning mellan grupperingar i samhället. På samma sätt som arbetslösheten lockar fram politiska tankar med enkla lösningar bygger alliansregeringen en grund för att detta även kan ske bland pensionärsgrupperna.
Regeringen verkar grunda sitt handlande på en väljarkalkyl där löntagarna är fler än pensionärerna och de utsatta.
Det är stor risk att alliansregeringens politik föder de extrema grupperna med enkla lösningar på problemen. Än mer oroande verkar vara att borgerliga väljare anser att Sverigedemokraterna SD gott och väl kan användas som stöttor för att alliansregeringen ska kunna sitta kvar.
Jämställdhet är en grundläggande rättighet och en värdering även tydligt uttryckt av EU- och FN. Med jämställdhet utgör en framgångsfaktor för att uppnå välstånd, sysselsättning och social trygghet.
Under den senaste regeringsperioden finns tydligt markerat att saker vi tagit för givna och varit stolta över raseras. Ett är att en arbetslösa, sjuka eller pensionär betalar 500 - 700 kronor mer i skatt per månad än en löntagare med samma inkomst. För en pensionär kommer pensionen från årsskiftet att minska med 100 - 500 kronor i månaden och sjuka slängs ut i intet.
Alliansregeringen ger inte seniorer ett skattemässigt likaberättigande. I rapporten (Pensions Panorama 2007) från Världsbanken granskades skattesystemen i 53 länder och endast ett land beskattade pensionärer högre än yrkesverksamma. Alliansregeringen däremot satsar 3,5 miljarder på pensionärer för 2010 medan 70-80 miljarder på skattesänkningar för löntagare. Det ska löna sig att jobba men också att ha arbetet, pension är ju uppskjuten lön likväl som sjuk- och arbetslöshetsföräkring är uttag av tidigare inbetalda beskattade medel! Skulle sista jobbskatteavdraget på 10 miljarder riktats mot pensionärerna hade åtminstone hälften av skillnaden raderats ut. Men regeringen valde att fortsätta diskriminera äldre. Det minsta som krävs är en riktad pensionärssatsning för att få en likabeskattning.
Regeringen motiv för löntagarnas skattesänkningar är att det ska löna sig att jobba och att i kristider måste köpkraften stimuleras. Men varför är det oviktigt att bibehålla köpkraften för arbetslösa, sjuka och pensionärer? Sällan tänker man sig att pensionärer, sjuka och arbetslösa som en konsumentkraft som kan spendera pengar. Alla ska betala hyra, mat, kläder och sjukvård och har önskan om att få uppleva glädje i vardagen. Det regeringen gör är att grusa utvalda gruppers förhoppningar.
Regeringsformen 1.2 anger vissa grundläggande regler och förhållningssätt för dem som utövar offentlig makt - regering, riksdag m fl. En grundbult är respekten för människors lika värde. Alliansregeringens medvetna straffskatter för arbetslösa, sjuka och seniorer bidrar till ökad spänning mellan grupperingar i samhället. På samma sätt som arbetslösheten lockar fram politiska tankar med enkla lösningar bygger alliansregeringen en grund för att detta även kan ske bland pensionärsgrupperna.
Regeringen verkar grunda sitt handlande på en väljarkalkyl där löntagarna är fler än pensionärerna och de utsatta.
Det är stor risk att alliansregeringens politik föder de extrema grupperna med enkla lösningar på problemen. Än mer oroande verkar vara att borgerliga väljare anser att Sverigedemokraterna SD gott och väl kan användas som stöttor för att alliansregeringen ska kunna sitta kvar.
Verkligheten har alltid rätt!
De fyras gäng i Alliansen har svårt när alla vill stå längst fram i strålkastarljuset! Nu har ett parti de tunga posterna och vad blir det över till de små? Möjligen blir det en fråga om KD byter plats med SD. På så låg nivå ligger den politiska klarsynen.
Det är tämligen troligt att just SD tar sig in i riksdagen. Det försök som görs att samla de små demokratiska partierna utanför riksdagen ser ut att få förhinder. Piratpartiet vill gå själv och Junilistan verkar tveka. Det som ändå är glädjande är att FI, SPI, Pensionärspartiet och sjukvårdspartierna i någon form av sammverkan kan tänka sig att utmana de etablerade partierna.
De etablerade riksdagspartierna har i mångt en tämligen likartad syn på de flesta frågor. De små skillnader som finns kan överbryggas. Är medborgarna trötta på likformigheten kan då SD eller något trovärdigt utmanaralöternativ bli ett val. Att det var nära mellan Pirateranas och SD väljargrupper visade Europavalet 2009. Att samma förhållande skulle råda mellan SD och en allians av småpartier är inte troligt. Piraterna slåss om SD väljare medan ett alternativ skulle ta kampen mot den breda väljarkåren.
Hoppet står till att Schyman på riksnivå kan sy ihop en allians som står på flera ben och som med trovärdihet kan utmana spärrarna till riksdagen! Samarbete för en allians pågår i Sörmland. Vi får sätta vårt hopp om förändring till nya politiska grupperingar.
Mihkel Nõmm
Det är tämligen troligt att just SD tar sig in i riksdagen. Det försök som görs att samla de små demokratiska partierna utanför riksdagen ser ut att få förhinder. Piratpartiet vill gå själv och Junilistan verkar tveka. Det som ändå är glädjande är att FI, SPI, Pensionärspartiet och sjukvårdspartierna i någon form av sammverkan kan tänka sig att utmana de etablerade partierna.
De etablerade riksdagspartierna har i mångt en tämligen likartad syn på de flesta frågor. De små skillnader som finns kan överbryggas. Är medborgarna trötta på likformigheten kan då SD eller något trovärdigt utmanaralöternativ bli ett val. Att det var nära mellan Pirateranas och SD väljargrupper visade Europavalet 2009. Att samma förhållande skulle råda mellan SD och en allians av småpartier är inte troligt. Piraterna slåss om SD väljare medan ett alternativ skulle ta kampen mot den breda väljarkåren.
Hoppet står till att Schyman på riksnivå kan sy ihop en allians som står på flera ben och som med trovärdihet kan utmana spärrarna till riksdagen! Samarbete för en allians pågår i Sörmland. Vi får sätta vårt hopp om förändring till nya politiska grupperingar.
Mihkel Nõmm
