Tystnad råder
Tystare i offentlig sektor Det är oerhört viktigt att Landstingets anställda ska ha rätten att säga vad de tycker både om landstingets egen politik och om allt annat i samhället. När landstingsstyrelseni Sörmland sammanträder i mars ska man ta ställning till ett förslag om demokrati och jämställdhet. I texten står det "att inte sabotera vad som gäller genom utomparlamentariska åtgärder". Att hindra människor från att delta i 1 majdemonsrationer eller andra manifestationer är inte avsikten. Nej avsikten är att hindra all förnyelse av åsikter. Vilken annan tolkning kan det bli av ordet "utomparlamentariskt". Grundbetydelsen på ordet utomparlamentarisk är enligt den svenska nationalencyklopedin, att påverka opinionen utanför beslutande församlingar och fästa uppmärksamhet på någon politisk fråga. Vad är utomparlamentarisk hos politikerna annat än ett förbud att uttrycka sina åsikter. Vad kommer nästa gång?? Förbud mot att tänka?? I Södertälje och på flera privata vårdinrättningar tas det för givet att personalen är lojal och låter felaktigheter i vården tystas ned. Personalen uppmanas att förse sig med munkavle! Yttrandefrihet och rätten att demonstrera är en inte oväsentlig del av svensk grundlag. Det är oerhört viktigt att vi inte politiker ger sig in och tystar ned anställda.
Landstingets personal måste ha rätten att säga vad de tycker både om landstingets egen politik och om annat. Läs även andra bloggares åsikter om Tystnad, munkavle, grundlag, politik, vård
Sjukvårdsdirrektiv
Regeringen skriver på sin hemsida
"Hälso- och sjukvårdstjänster
Under våren väntas kommissionen presentera ett direktivförslag med syfte att uppnå ett tillförlitligt ramverk för alla gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster inom unionen. Förslaget väntas innehålla tre delar; medlemsstaternas ansvar för vården samt grundläggande principer och värden, regler för gränsöverskridande vård, framförallt kring ersättning vid vård utomlands och medlemsstarerna möjlighet att ställa krav på förhandstillstånd samt områden för fortsatt samarbete.
* Regeringen är positiv till lagbindande regler om gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster. Det är angeläget att skapa en gemensam ordning som garanterar god patientsäkerhet och skapar tydlighet."
Frågan är bara hur det skapas tydlighet?
Först uttalar sig medlemsländerna "Sociala trygghetssystem förblir i huvudsak en nationell angelägenhet. Dock behövs vissa minimiregler på EU-nivå för att underlätta samordning mellan medlemsländerna."
Om trygghetssystemen utformas nationellt blir det 27 olika system både inom arbetsmarknad som inom välfärd. Då även sjukvård och utbildning förs in i den inre marknaden blir i slutändan EG-domstolen den som kommer att avgöra tvister. Ska en besökare i Sverige som drabbas av en allvarlig sjukdom få en åtgärd även om åtgärden inte är tillåten i personens hemland? Den mest tydliga frågan gäller aborter. I några medlemsländer är aborter inte tillåtet, även om både barnet och modern risker att dö. Ska svensk sjukvård då vägras att ingripa?
Det finns även behandlingar som ges i andra länder som inte är godkända i Sverige. Hur ska den frågan hanteras. Kommer det att bli ett stort antal rättsfall där EG-domstolen kommer att avgöra? Hur kommer det då att påverka den nationella utformningen av välfärdssystemen?
För att få någon ordning så vill EU införa miniminivåer. Miniminivåer på löner, miniminivåer på vård. Samtidigt vill man införa högspecialiserad vård på EU nivå. Vad vi har att se fram emot är att den svenska sjukvården kommer att få 26 nya sjukvårdssystem att hantera. Ökad byråkrati med tillhörande rättsprocesser utan det egna landets kontroll. En allt annat än önskvärd utveckling även om grundtanken och uttalanden kan verka fina. Men varför ska vi styras av andras tankar om vad vård är?
Slutsatsen borde vara att EU inte integrerar Vård och Utbildning i den inre marknaden. Låt de nationella systemen utvecklas så som medborgarna kan styra genom politiska val och låt inte sjukvården bli en lekstuga för kapitalet.
Bakgrund
Förslaget bygger på domslut av EG-domstolen. Direktivet etablerar i princip en vårdmarknad i EU, både för patienter men också för vårdgivare. För patientrörlighet förbjuder den förhandsbesked ifråga om endagssjukvård, och direktivet möjliggör förhandstillstånd vid sjukhusvård men ställer mycket höga krav för att hindra gränsöverskridande sjukvård.
I princip skall medlemsstaterna bevisa att all planering och finansiering av sjukvården i ett land hotas. Patienten skall få betalt upp till vad behandlingen hade kostat i hemlandet. Däremot måste inte hemlandet betala för behandlingar som inte försäkringssystemet skulle ha betalat i hemlandet.
Idag finns det i princip tre vägar att få planerad vård utomlands:
- Att landstingen remitterar till utländskt sjukhus
- Att man begär vård utomlands enligt förordning 1408/71
- Att man utnyttjar sig av EUs fria rörlighet enligt artikel 49 och begär ersättning för kostnader i efterhand (detta föreslås i det nya direktivförslaget)
I EU det är pengar som styr, inte behovet! Hur företagen tänker sig att det går att komma förbi köerna.
