Lissabonfördraget en kupp mot Sveriges folk?
Vad är det som just nu händer i EU och hur tänker de folkvalda?
Den inte marknaden är grunden för allt arbete i EU. Nu tar EU språnget in i nya politikerområden. Det gäller det fria vårdvalet i Europas, Arbetstids dirrektivet, Kollektivavtalet och minimilöner och den utvidgade rättsordningen där EG- domstolen nu får en ytterligare högre makt och blir överstatlig och sista instans som inte går att överklaga.
EU-minister Cecilia Malmström verkar vara helt överkörd av regeringen. När hon i februari 2008 undertecknar utkastet till den svenska översättningen av Lissabon fördraget skriver hon i förordet "Här i Sverige kommer riksdagen under hösten att ta ställning till om fördraget ska godkännas. Inför det beslutet är det viktigt att med en bred debatt om vad det nya Lissabonfördraget innebär för Sverige och EU, för demokrati och för möjligheterna att lösa gemensamma problem i Europa."
Har någon sett eller hört någon debatt?
Arbetstids direktivet påverkar i högsta grad sjukvårdens organisation då dagens tolkning blir att jourtid skall räknas som fullt betald tid. Konsekvensen blir att det kommer att saknas 10-tusental läkare i Europa för att arbetstiderna ska fungera. Ingen kan ju påstå att det snabbt går att ta fram sjukvårdspersonal för att täcka upp. Den enda läsning som går att se är att arbetet i läkarkåren organiseras som ett kontinuerligt femskift där jourtjänsten försvinner. För den som akut blir sjuk kan det få konsekvenser som handlar om liv eller död.
Svenskt kollektivavtal kommer inte godkännas av EU.
Före folkomröstningen om EU sade socialdemokraterna, fackföreningar och arbetsgivare att Sverige hade ett undantag till kollektivavtalets fördel. Något sådant har aldrig existerat. TCO visar på stor okunskap i frågan då de i analysen av fördraget hävdar att det finns ett undantag för Svenska kollektivavtal. TCO lägger sig platt för EG-domstolen och godkänner att minimilöner ska införas.
Både den socialdemokratiska retoriken och deras motståndares retorik förde hela Sveriges befolkning bakom ljuset 1994 i frågan om undantag. Nu finns en möjlighet att räta till felet genom att kräva ett undantag i Lissabonfördraget. LOs företrädare Wanja Lundby-Wedin samt socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin visar tyvärr inte något intresse att försvara kollektivavtalen, snarare vill de avskaffa dem. De säljer helt sonika ut den svenska modellen och fackförbundens rätt till kollektivavtal och bejakar att EUs modell med minimilöner införs. Den fackliga LO-ledningen och socialdemokraterna tar utan att rodna efter metoder från USA om hur fackföreningsrörelsen ska krossas.
I frågan om det fria vårdvalet var det i grundförslaget uttalat att den fria rörligheten av varor och tjänster skulle ligga till för en fri etableringsrätt av vårdgivare. Dagens landsting med i de flesta fall svaga politisk ledning skulle utmanas av ett fåtal europeiska vårdbolag. I Sverige pågår processen frivilligt då allt mer verksamhet läggs ut på entreprenad. Skillnaden som uppstår med EUs vårdval blir att landstingspolitikerna inte kan hindra en fri etablering av en vårdgivare utan blir tvungna att betala. Den svaga styrningen i vården riskerar då med allt fler konkurrerande aktörer att försvåra planeringen och framför allt blir det ett hot mot en planerad ekonomi. Redan ser vi en aggressiv marknadsföring och raggning av patienter som bygger på billigt flyg, från Skavsta, mellan Sverige och Tyskland. Resan betalar patienten själv men vårdåtgärden får landstinget betala. Sedan återstår ju att lösa vem som tar ansvaret om åtgärden utanför Sverige går fel. Ska den vårdgivaren stå för konsekvenserna eller är det svenska skattebetalare som får notan? Upplagt för långdragna rättsliga processer som kan antas bli kostsamma för den som förlorar. I slutändan riskera både individen och skattekollektivet att bli förlorarna.
När det gäller inskrivningen att EUs domstol beslut alltid gå före nationell domstol finns ju i Sverige en pågående konflikt om Samernas land. Det är halva Sverige som EUs domstol kan besluta och förändra rätten till ägandet av marken. Sverige har ju över Samernas huvud dels konfiskerat landet, dels tvingat samer betala skatt för något de inte äger och slutligen inte reglerat ursprungsbefolkningens rättigheter till landet. Oavsett vad EUs domstol beslutar så kommer vi i Sverige inte att kunna ändra beslutet. Om detta står det 8 rader i Artikel 17. Rätt till egendom. Den lilla texten kommer att få avgörande konsekvenser för svenskt rättstolkning. Om detta är det oerhört tyst.
Vad har EU-minister Cecilia Malmström egentligen gjort i sakfrågan?
Varför är socialdemokratin tyst?
I tysthet kommer Riksdagen att flytta över 70% av riksdagens ansvarsområden till EU. Då är det dags att reducera Riksdagen till 99 ledamöter.
Sverige behöver ett parti som han lyfta frågan till att folket får avgöra om, All makt skall utgå från folket eller om makten skall utgå från ett ständigt föränderligt EU?
EU-minister Cecilia Malmström verkar vara helt överkörd av regeringen. När hon i februari 2008 undertecknar utkastet till den svenska översättningen av Lissabon fördraget skriver hon i förordet "Här i Sverige kommer riksdagen under hösten att ta ställning till om fördraget ska godkännas. Inför det beslutet är det viktigt att med en bred debatt om vad det nya Lissabonfördraget innebär för Sverige och EU, för demokrati och för möjligheterna att lösa gemensamma problem i Europa."
Har någon sett eller hört någon debatt?
Arbetstids direktivet påverkar i högsta grad sjukvårdens organisation då dagens tolkning blir att jourtid skall räknas som fullt betald tid. Konsekvensen blir att det kommer att saknas 10-tusental läkare i Europa för att arbetstiderna ska fungera. Ingen kan ju påstå att det snabbt går att ta fram sjukvårdspersonal för att täcka upp. Den enda läsning som går att se är att arbetet i läkarkåren organiseras som ett kontinuerligt femskift där jourtjänsten försvinner. För den som akut blir sjuk kan det få konsekvenser som handlar om liv eller död.
Svenskt kollektivavtal kommer inte godkännas av EU.
Före folkomröstningen om EU sade socialdemokraterna, fackföreningar och arbetsgivare att Sverige hade ett undantag till kollektivavtalets fördel. Något sådant har aldrig existerat. TCO visar på stor okunskap i frågan då de i analysen av fördraget hävdar att det finns ett undantag för Svenska kollektivavtal. TCO lägger sig platt för EG-domstolen och godkänner att minimilöner ska införas.
Både den socialdemokratiska retoriken och deras motståndares retorik förde hela Sveriges befolkning bakom ljuset 1994 i frågan om undantag. Nu finns en möjlighet att räta till felet genom att kräva ett undantag i Lissabonfördraget. LOs företrädare Wanja Lundby-Wedin samt socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin visar tyvärr inte något intresse att försvara kollektivavtalen, snarare vill de avskaffa dem. De säljer helt sonika ut den svenska modellen och fackförbundens rätt till kollektivavtal och bejakar att EUs modell med minimilöner införs. Den fackliga LO-ledningen och socialdemokraterna tar utan att rodna efter metoder från USA om hur fackföreningsrörelsen ska krossas.
I frågan om det fria vårdvalet var det i grundförslaget uttalat att den fria rörligheten av varor och tjänster skulle ligga till för en fri etableringsrätt av vårdgivare. Dagens landsting med i de flesta fall svaga politisk ledning skulle utmanas av ett fåtal europeiska vårdbolag. I Sverige pågår processen frivilligt då allt mer verksamhet läggs ut på entreprenad. Skillnaden som uppstår med EUs vårdval blir att landstingspolitikerna inte kan hindra en fri etablering av en vårdgivare utan blir tvungna att betala. Den svaga styrningen i vården riskerar då med allt fler konkurrerande aktörer att försvåra planeringen och framför allt blir det ett hot mot en planerad ekonomi. Redan ser vi en aggressiv marknadsföring och raggning av patienter som bygger på billigt flyg, från Skavsta, mellan Sverige och Tyskland. Resan betalar patienten själv men vårdåtgärden får landstinget betala. Sedan återstår ju att lösa vem som tar ansvaret om åtgärden utanför Sverige går fel. Ska den vårdgivaren stå för konsekvenserna eller är det svenska skattebetalare som får notan? Upplagt för långdragna rättsliga processer som kan antas bli kostsamma för den som förlorar. I slutändan riskera både individen och skattekollektivet att bli förlorarna.
När det gäller inskrivningen att EUs domstol beslut alltid gå före nationell domstol finns ju i Sverige en pågående konflikt om Samernas land. Det är halva Sverige som EUs domstol kan besluta och förändra rätten till ägandet av marken. Sverige har ju över Samernas huvud dels konfiskerat landet, dels tvingat samer betala skatt för något de inte äger och slutligen inte reglerat ursprungsbefolkningens rättigheter till landet. Oavsett vad EUs domstol beslutar så kommer vi i Sverige inte att kunna ändra beslutet. Om detta står det 8 rader i Artikel 17. Rätt till egendom. Den lilla texten kommer att få avgörande konsekvenser för svenskt rättstolkning. Om detta är det oerhört tyst.
Vad har EU-minister Cecilia Malmström egentligen gjort i sakfrågan?
Varför är socialdemokratin tyst?
I tysthet kommer Riksdagen att flytta över 70% av riksdagens ansvarsområden till EU. Då är det dags att reducera Riksdagen till 99 ledamöter.
Sverige behöver ett parti som han lyfta frågan till att folket får avgöra om, All makt skall utgå från folket eller om makten skall utgå från ett ständigt föränderligt EU?
Sjukvårdspartiet
Mihkel Nõmm, Ordf Sörmland
Christina Hjälm, Ordf Eskilstuna
Sten Lundin, Södertälje
Ur lagboken
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Lissabonfördrag, Malmström, Sjukvård, Egendom, Samer, Vårdval, LO, TCO, Socialdemokraterna, Sjukvårdspartiet
Kommentarer
Trackback
Brottsbalken kapitel 19 Om brott mot rikets säkerhet paragraf 1:
"Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.
Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högförräderi". Lag (1974:565).