Elöverkänslighet
Elöverkänsliga har rätt till en god vård
Många som är känsliga för elektromagnetisk strålning (elöverkänsliga) har i dag svårt att få vård för vanliga sjuk- och olycksfallstillstånd. Nu gör radiopratare som Teppas Fågelberg sig lustig över dessa. Det hela gränsar till lyteskomik då elöverkänslighet är ett erkänt handikapp.
Sjukvården är en el-intensiv miljö som ger mycket elektromagnetisk strålning. Vissa människor är extra känsliga (elöverkänsliga) och reagerar direkt då de utsätts för strålningen, andra människor uppfattar inte alls att de mottar strålningen, men deras kroppar påverkas likväl.
Det finns ett fåtal sjukhus med en anpassning till elöverkänsliga men inget i Sörmland. För att hjälpa människor som är elöverkänsliga finns det ett snabbt alternativ i att skaffa mobila avskärmningar på våra sjukhus.
I praktiken finns ett alternativ för avskärmning, så kallad baldakin eller Faradays bur, båda tillverkade av skärmande material som sätts upp runt sängen och avskärmar elektromagnetiska fält.
Flera landsting i Norrland har köpt in sängbaldakiner och en av fördelarna är att man enkelt kan flytta dem vid behov. En baldakin är alltså en flexibel och enkel lösning som kan hjälpa elöverkänsliga. Det är viktigt att människor som får sjukdomssymptom av elektromagnetisk strålning har samma möjlighet som andra människor till en god och adekvat vård, utan att riskera att råka ut för svåra komplikationer på grund av sin elöverkänslighet.
Landstingen borde ta elöverkänslighet på allvar, elsanera och införskaffa mobila avskärmningar till våra sjukhus. Därtill behöver attityden till gruppen kraftigt förändras.
Alla människor har samma rätt till en god vård och slippa lyteskomiken.
Mihkel Nõmm
Läs även andra bloggares åsikter om Elöverkänslig, Täppas, vård, lyteskomik, sjukvård
Många som är känsliga för elektromagnetisk strålning (elöverkänsliga) har i dag svårt att få vård för vanliga sjuk- och olycksfallstillstånd. Nu gör radiopratare som Teppas Fågelberg sig lustig över dessa. Det hela gränsar till lyteskomik då elöverkänslighet är ett erkänt handikapp.
Sjukvården är en el-intensiv miljö som ger mycket elektromagnetisk strålning. Vissa människor är extra känsliga (elöverkänsliga) och reagerar direkt då de utsätts för strålningen, andra människor uppfattar inte alls att de mottar strålningen, men deras kroppar påverkas likväl.
Det finns ett fåtal sjukhus med en anpassning till elöverkänsliga men inget i Sörmland. För att hjälpa människor som är elöverkänsliga finns det ett snabbt alternativ i att skaffa mobila avskärmningar på våra sjukhus.
I praktiken finns ett alternativ för avskärmning, så kallad baldakin eller Faradays bur, båda tillverkade av skärmande material som sätts upp runt sängen och avskärmar elektromagnetiska fält.
Flera landsting i Norrland har köpt in sängbaldakiner och en av fördelarna är att man enkelt kan flytta dem vid behov. En baldakin är alltså en flexibel och enkel lösning som kan hjälpa elöverkänsliga. Det är viktigt att människor som får sjukdomssymptom av elektromagnetisk strålning har samma möjlighet som andra människor till en god och adekvat vård, utan att riskera att råka ut för svåra komplikationer på grund av sin elöverkänslighet.
Landstingen borde ta elöverkänslighet på allvar, elsanera och införskaffa mobila avskärmningar till våra sjukhus. Därtill behöver attityden till gruppen kraftigt förändras.
Alla människor har samma rätt till en god vård och slippa lyteskomiken.
Mihkel Nõmm
Läs även andra bloggares åsikter om Elöverkänslig, Täppas, vård, lyteskomik, sjukvård
Vad blir kvar i Katrineholm?
Peter Gahnfelt vill i KK 26.01.2009 med ett öppet brev till ledamöterna i landstingsfullmäktige tala om ett svek och vill att de avgår om anestesiberedskapen försvinner på Kullbergska.
Anestesiberedskapen och respiratorplatser på Kullbergska sjukhuset är livsviktriga om en olycka eller vid en svår sjukdom. Landstinget sparar 1,7 miljoner kronor i ena ändan men osäkert vad som förloras i den andra? Han vill låta Socialstyrelsen granska beslutet i anestesifrågan, men hoppas att politikerna är beredda att ompröva anestesijourbeslutet.
Peter Gahnfelt sätter fingret på en viktig punkt som handlar om hur stort ett sjukhus får vara. Kullbergskas upptragningsområde har cirka 60 000 innevånare som anlitar sjukhuset. Om inte anestesiberedskapen blir kvar vill han att de folkvalda omedelbart avgår.
De politiker Gahnfelt nu vill ska ompröva ett litet beslut har även tagit ett större beslut! Det beslutet , lett av katrineholmaren Marita Bengtsson (s) är att över medborgarnas huvud och utan villkor söka ansluta Sörmland till stockholmsregionen. I Stockholm är tanken att koncentrera all verksamhet till fyra sjukhus med några mils avstånd i centrala Stockholm. Sjukhus i Norrtälje och Södertälje står ständigt på nedläggningslistan. Norrtälje har ett geografiskt upptagningsområde i norra Stockholm som är stort och innehåller många öar. Södertälje har närmare 200.000 personer i upptagningsområdet. Båda anses för små och hotas. Om sörmlandspolitikerna får som de vill kommer inget av Sörmlands sjukhus att nå upp till den storlek som eftersträvas av Stockholms sjukvårdspolitiker. Vad blir då kvar av sjukvården i Sörmland. Tror vi på tre, ett eller noll sjukhus? På sjukvårdspolitikerna i en storregion biter kritik lika lite som nu och vem bryr sig i Stockholmsperspektivet om lantisarna i Katrineholm?
Katrineholmaren Bengtsson har även varit drivande i att sörmlänningarna ska satsa 600 miljoner i en 6 km lång pendeltågstunnel i Stockholm.
Till tunnlar saknas inte resurser men att ta hand om vår sjukvård, då saknas resurser.
Läs även andra bloggares åsikter om katrineholm, sjukvård, anesti, stockholm, sjukhus, sörmland, sjukvårdspolitiker, bengtsson, citytunnel
