EU

Källa: grunnlovens-vektere.com Skriven av Lars Rönbeck


Måndagen den 17 september 2007 var EUs nya grundlag uppe för debatt i Stockholm under närvaro av de svenska EU- ministrarna och utländska EU-experter. Allt skedde på engelska och behärskade man inte EU-juridiken på engelska, så hade man inte något där att göra. Det fanns ingen skriftlig översättning och inga tolkar var heller närvarande. Tydligare kunde man inte visa sin nonchalans och arrogans inför EUs egna medlemmar. Från allmänheten ställdes de samma frågorna om igen: "Varför har inte det svenska folket fått säga sin mening angående EUs grundlag i form av en omröstning? Det handlar ju trots allt om en grundlag som kullkastar den svenska grundlagen. Utöver de vanliga floskler, att befolkningen inte förstår, vad det hela handar om och därför skulle rösta fel - icke minst därför att man själv inte har statsvetenskaplig universitetskompetens!!!

Motiveringen var nämligen, att i Sverige har man inte tradition för folkomröstningar och som exempel hänvisade man till den nuvarande svenska konstitutionen (grundlagen) som antogs 1974, och tillkom utan en folkomröstning.

Man följde likväl den svenska grundlagens text som säger, att en grundlagsändring skall behandlas i två på varann följande riksdagssamlingar med val emellan. Gör man det, behöver man ingen folkomröstning. Det den svenska regeringen och riksdagen då gör, är att ge blanka fan i den svenska grundlagens bestämmelser både när det gäller folkomröstning och om två på varandra följande riksdagsbeslut med ett val emellan. Man motiverar detta med, att Lovrådet har sagt, att folkomröstning inte behövs. Man har förtidiga lovrådets motivering: nämligen att riksdagen vid tidigare tillfällen redan har begått brott mot grundlagen vid maktöverföringen till EU, så därmed har man de facto redan bortsett från den svenska grundlagen i förbindelser med EU.

När en politisk ledning inte följer landets konstitution och upphäver landets grundlag utan att någon frågar sig eller informerar landets medborgare om detta, så kallas det vanligtvis för STATSKUPP. Det menade också den amerikanska tidningen Wallstreet Journal i en artikel den 17 september där man tog upp på vilket sätt Sverige godkänner den nya EU-grundlagen.

I svensk EU-politik är det vanligtvis enighet mellan allianspartierna och socialdemokraterna. Tillsammans har de absolut majoritet i riksdagen. De är eniga om, att man till vilket pris som helst ska undgå en folkomröstning eller så låter man frågan avgöras av två på varandra följande riksdagsbeslut med val emellan. Denna enighet har möjliggjort en EU-politik, som egentligen hör hemma i en en-partistat!!! Förhandsifyllda valsedlar utan valbara EU-kritiker och en krävande EU-debatt är några exempel.

I oktober vill regeringen lägga fram det enda och avgörande godkännandet av EUs grundlag, eftersom flagga och unionssång inte längre är obligatoriska. Sverige fick därmed istället en överordnad president och utrikesminister och berövades rätten till att förkasta lagen, som svenskarna inte gillar.

Det är en ödets makt och ironi att just Sverige, som är en av världens äldsta demokratier har kunnat förvandlas till en stat, där demokratins mest fundamentala rättigheter på så kort tid nu har kunnat slösas bort.


Läs även andra bloggares åsikter om Statskupp, Sverige, EU, Grundlag, EU-politik

Sjukvårdsdirrektiv

Regeringen skriver på sin hemsida

"Hälso- och sjukvårdstjänster

Under våren väntas kommissionen presentera ett direktivförslag med syfte att uppnå ett tillförlitligt ramverk för alla gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster inom unionen. Förslaget väntas innehålla tre delar; medlemsstaternas ansvar för vården samt grundläggande principer och värden, regler för gränsöverskridande vård, framförallt kring ersättning vid vård utomlands och medlemsstarerna möjlighet att ställa krav på förhandstillstånd samt områden för fortsatt samarbete.

* Regeringen är positiv till lagbindande regler om gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster. Det är angeläget att skapa en gemensam ordning som garanterar god patientsäkerhet och skapar tydlighet."

Frågan är bara hur det skapas tydlighet?

Först uttalar sig medlemsländerna "Sociala trygghetssystem förblir i huvudsak en nationell angelägenhet. Dock behövs vissa minimiregler på EU-nivå för att underlätta samordning mellan medlemsländerna."

Om trygghetssystemen utformas nationellt blir det 27 olika system både inom arbetsmarknad som inom välfärd. Då även sjukvård och utbildning förs in i den inre marknaden blir i slutändan EG-domstolen den som kommer att avgöra tvister. Ska en besökare i Sverige som drabbas av en allvarlig sjukdom få en åtgärd även om åtgärden inte är tillåten i personens hemland? Den mest tydliga frågan gäller aborter. I några medlemsländer är aborter inte tillåtet, även om både barnet och modern risker att dö. Ska svensk sjukvård då vägras att ingripa?

Det finns även behandlingar som ges i andra länder som inte är godkända i Sverige. Hur ska den frågan hanteras. Kommer det att bli ett stort antal rättsfall där EG-domstolen kommer att avgöra? Hur kommer det då att påverka den nationella utformningen av välfärdssystemen?

För att få någon ordning så vill EU införa miniminivåer. Miniminivåer på löner, miniminivåer på vård. Samtidigt vill man införa högspecialiserad vård på EU nivå. Vad vi har att se fram emot är att den svenska sjukvården kommer att få 26 nya sjukvårdssystem att hantera. Ökad byråkrati med tillhörande rättsprocesser utan det egna landets kontroll. En allt annat än önskvärd utveckling även om grundtanken och uttalanden kan verka fina. Men varför ska vi styras av andras tankar om vad vård är?

Slutsatsen borde vara att EU inte integrerar Vård och Utbildning i den inre marknaden. Låt de nationella systemen utvecklas så som medborgarna kan styra genom politiska val och låt inte sjukvården bli en lekstuga för kapitalet.

Bakgrund

Förslaget bygger på domslut av EG-domstolen. Direktivet etablerar i princip en vårdmarknad i EU, både för patienter men också för vårdgivare. För patientrörlighet förbjuder den förhandsbesked ifråga om endagssjukvård, och direktivet möjliggör förhandstillstånd vid sjukhusvård men ställer mycket höga krav för att hindra gränsöverskridande sjukvård.

I princip skall medlemsstaterna bevisa att all planering och finansiering av sjukvården i ett land hotas. Patienten skall få betalt upp till vad behandlingen hade kostat i hemlandet. Däremot måste inte hemlandet betala för behandlingar som inte försäkringssystemet skulle ha betalat i hemlandet.

Idag finns det i princip tre vägar att få planerad vård utomlands:

- Att landstingen remitterar till utländskt sjukhus

- Att man begär vård utomlands enligt förordning 1408/71

- Att man utnyttjar sig av EUs fria rörlighet enligt artikel 49 och begär ersättning för kostnader i efterhand (detta föreslås i det nya direktivförslaget)

I EU det är pengar som styr, inte behovet! Hur företagen tänker sig att det går att komma förbi köerna. 

Läs även andra bloggares åsikter om Sjukvård, dirrektiv, eu, pengar, vårdval

Här skriver jag då och då fast inte flitigt.